Bengt- Erik Johansson berättar om

Vevgrammofonstämma på Norn för fjärde gången
- och en lite ovanlig avslutning

Det är möjligt att Nornsommaren är kort, men oavsett det så är den intensiv. Det ena evenemanget avlöser det andra. Söndagen den 23 juli var det dags igen. Norns vevgrammofonsällskap genomförde sin fjärde vevgrammofonstämma. Den fjärde i rad under lika många år. Traditionen är nu väl etablerad!

Som vanligt sken solen på vevgrammofon- och stenkakeentusiaster. Klockan 13 ringde klockorna i klockstapeln och strax därpå klev Anders Åkerlund upp på talarstenen vid majstången och hälsade alla välkomna under stämmans devis "Här vevar vi för varandra". Han framhöll att vevgrammofonsällskapet inte är en förening i vanlig mening utan en virtuell facebookgrupp. Inga ledare, inga regler bara vevgrammofonmusik - så länge stämmodeltagarna vill och orkar.

Anders Åkerlund hälsar deltagarna välkomna under devisen "Här vevar vi för varandra".

Och spelades gjorde det. Allt från Jularbo och Snoddas till Jussi Björling. Och så lite rock´n roll med Elvis och Bil Haley förstås. Ett femtontal grammofoner var i gång samtidigt. Besökare hade kommit från olika håll, t o m från huvudstaden. Då man inte vevade gick man runt och kollade på skivor och på övriga deltagares grammofoner. Störst intresse tilldrog sin en äkta grafofon eller fonograf, som apparaten också kallas. Fonografen är grammofonens föregångare och spelar vaxrullar istället för skivor. Den aktuella apparaten var tillverkad i USA 1896 och hade kommit till Sverige tidigt. Den hade länge funnits uppe vid Malmbanan men återfanns nu som arvegods i Vikmanshyttan.

Intresserade vevgrammofonister undersöker grafofonen från 1896.

Många hade fikakorgar med sig, men den som glömt den detaljen kunde köpa kaffe med dopp utanför Brudkammaren.

Årets stämma fick en ovanlig avslutning. Efter vevandet bjöds deltagarna in på danslogen för att lyssna på något för Norn så ovanligt som en elektronmusikkonsert. Fyra personer från Elektronmusikstudion i Stockholm hade tagit sig ut i grönskan för att bjuda på sin musikvariant. På ett stort bord hade man monterat upp datorer, märkliga vred och knappar och en väldig härva av kablar. Grundljuden hämtade man från två vevgrammofoner. Ljuden samplades och modulerades sedan i de elektroniska apparaterna. Ut kom sällan hörda tongångar, väsensskilda från dem enkla melodislingor man hämtade från stenkakorna. I vissa fall sfäriskt vackert och ibland väldigt skrovligt. Det fanns en rytm också bakom ljudridåerna. Konserten tog ungefär 45 minuter. Efteråt såg de flesta vevgrammofonisterna fundersamma ut, men alla tyckte nog att de varit med om en intressant upplevelse. Stort tack till elektronmusikanterna!

Sören Runolf och Liselotte Norelius bakom kontrollbordet till elektronmusiken.

 

Till sidans början